måndag 27 januari 2014

Supernova!

Jag valde att skriva om supernovor för att jag visste väldigt lite om detta. Det ända jag visste om supernovor, va att dom var väldigt vackra. Jag hade nämligen sätt en bild av en supernova i tidningen Vetenskapens Värld. Men jag ville veta mer, så jag tog reda på mer.

En supernova är en exploderande stjärna, alltså en stjärna som dör. Detta sker när stjärnan inte kan alstra mer energi och stjärnans massa överskrider. Det är bara mycket tunga stjärnor som kan utvecklas och sedan dö som en supernova. Så mindre stjärnor kan inte bli supernovor utan dom blir vita dvärgar för att sedan bilda en svarta dvärgar. Där emot kan två vita dvärgar komma tillräkligt nära varandra och bilda en supernova. Namnet supernova kommer från Tycho Brahes bok ”De nova stella”. Där han skrev om en ny stjärna som han observerade år 1572, ordet nova betyder nämligen ny. Det visade sig senare att det inte var en ny stjärna utan en exploderande stjärna. Och ordet super betyder större än normalt, så en exploderande stjärna fick namnet supernova.

En supernova är alltså otroligt mycket energi som far ut i universum, en av dom mest våldsammaste händelserna i universum. En supernova blossar upp så starkt att den kan lysa starkare än en hel galax, som består av miljoner stjärnor. Detta sken slocknar sedan långsamt under flera månader. Den energi som man får ut av en supernova bygger även upp tunga grundämnen som guld och järn. Detta gör även vanliga stjärnor som solen, det är dessa ämnen som sedan bildar nya stjärnor.

Det är mycket ovanligt att man ser en supernova. Man har bara observerat sex stycken supernovor under de senaste 2 000 åren, i vår galax Vintergatan. Men man tror att det händer ungefär vart femtonde år, i en typisk galax. Och dessa kan man inte se på grund av att det är dolda av stoft och gas. Vintegatan är ej en typisk galax, då man tror att det sker tre supernovor på tusen år.

Om en stjärna inom 100-200 ljusår från jorden blir en supernova, så är det kört. Det skulle innebära jordens undergång. Men det har man inte observerat. De me


st kända supernovorna i vår historia inträffade år 1054 den som bildade Krabbnebulosan, år 1572 Tycho Brahes supernova, och år 1604, Keplers nova. Supernovan som bildade Krabbnebulosan beskrevs både av Kinesiska astronomer och amerikanska indianer, så den lös otroligt starkt. Tycho Brahes supernova var så stark så den syntes i 1,5 år, då även i dagsljus och keplers nova är den senaste supernovan i vår galax Vintergatan.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar